Svarttusch

Idag fick vi besök av Charlies mormor med familj (dvs min mamma). Moster Maja ville ju också få se det lilla underverket. Hon fick till och med mata lite grann, innan mormor tog över, men sen skulle Maja gosa igen. Lyllos Charlie som blir så bortskämd med gos :-)

Var till BVC förut, skulle väga lilla Charlie, men att säga lilla kanske inte funkar längre? 4310 gram, inte konstigt att vi fick byta blöjstorlek förra veckan ;-) Sen letade jag efter nappflaskor i hela jävla skoghall, ICA hade inte den jag skulle ha utan bara den för över en månad, det är ju egentligen inte flaskan som det är fel på utan nappen på, men dom säljer inte nappar till den flaskan för nyfödda löst, utan man måste köpa hela flaskan, av någon konstig andledning. Det är heller inte samma storlek på nappen som i andra flaskor därför kan man inte köpa andra nappar... Apoteket ska ha den, men tydligen inte apoteket i skoghall och Pekås hade inga nappflaskor över huvudtaget. Så jag bestämde mig för att försöka få igång amningen igen. Ska nog gå med lite tålamod eftersom mjölken inte slutat producerats, bara mängden, så det är bara att låta Charlie bo vid bröstet ett tag ;-) Det berodde ju iofs inte på att nappflaskorna inte fanns men iaf ;-)

Idag blir det att  åka till pappa och Liselottes stuga och käka lite grillat :-D Charlie är idag två veckor gammal, tiden bara rinner iväg, men ändå känns det som jag alltid varit mamma :-P

Amningen gick inte som det ska så Charlie får ersättning istället, det gör ju tyvärr att han sover mycket mer, så allt gos man får är med en sovande bebis. Får se hur jag ska klara av att vara själv imorgon. Gott att Peter jobbar i värmland och kommer hem en bestämd tid, inte som när han körde hela mellansverige och inte visste alls när han skulle komma hem...

Får göra det bästa av det helt enkelt :-D

Har inte ork att skriva allt om förlossningen nu, för det kräver mkt eftertanke :-P Men lite korta drag kan jag ju kanske dra :-D Började känna värkar (trodde jag) på lördagskvällen, runt åtta tiden. Vid nio började jag klocka dom med www.varktimer.se och insåg att dom kom med mellan 3-5 min mellanrum. Ringde förlossningen vid halv tolv tiden tror jag för att fråga när jag skulle åka in. Dom sa att vi var välkomna när jag kände att jag inte klarade av smärtan längre. Klockan 00:30 tror jag hon var åkte vi från skoghall för jag ville ha något mot smärtan. Får ligga en stund med CTG-maskinen och sen kollade barnmorskan hur mycket jag var öppen. Jag var två cm öppen så vi fick välja om vi ville åka hem med en värktablett eller stanna kvar. Vi valde att åka hem. Dock skulle hon bara visa reslutatet från CTG:n för läkaren. Läkaren ville då att vi skulle testa en liten stund till för Charlies hjärtslag var lite högt. Dom var inte höga längre så vi fick åka hem. Tydligen var det inte riktiga värkar jag hade utan förvärkar. Vid runt halv tre tror jag vi lämnade förlossningen. Eller om det var halv tre vi kom hem...

När vi kom hem märkte jag dock att var tredje värk ungefär var riktig för dom kunde jag inte klara av själv. Låg och skrek i sängen att jag inte klarade mer och allt möjligt. Testade med en varm dusch, men det enda som lindrade smärtan lite var att Peter masserade mig på ryggslutet under värken. Peter var dock inte så glad över det eftersom han precis somnat varje gång jag bad honom ;-) Lite efter fem på morgonen sa jag till Peter att jag inte orkade mer. Klockan 6 låg vi inne på förlossningen igen, kopplad till en CTG-maskin. Jag försökte förklara för barnmorskan att jag hade jätteont och ville att dom skulle kolla fort så jag fick smärtlindring. Hon verkade bry sig föga om det för hon lämnade oss en hel jävla timme. Till slut ringde jag på alarmet och sa att nu fick det vara nog. Men då var klockan runt sju och dom kunde inte göra något förens skiftbytet klockan sju. Till slut kom vår barnmorska in tillsammans med den "nya". Hon ville egentligen vänta lite till för hon ville se hur Charlies hjärtslag var medan han var lugn, men när hon såg hur ont jag hade struntade hon i det och kollade hur öppen jag var. Då frågar hon oss om den förra hade svårt att känna. Då svarade jag och Peter att vi inte visste. Hon sa då att hon bara kände en kant.

Vaddå bara en kant tänkte jag. Började fundera på om det innebar att jag inte var öppen över huvudtaget osv. När jag sen frågade var det betydde sa hon att det innebar att jag var tio cm öppen. Det första jag då frågar är: "Innebär det att det blir bäbis idag?". Hon svarade ja på den frågan :-) Hon frågade om jag ville testa lustgasen och jag sa självklart ja. Dock funkade det inte över huvudtaget på mig så jag gav upp. Hon höjde flera gånger och jag kände inget alls, ingen smärtlindring och ingen småberusning som alla pratar om. Dock kändes det som att det var enklare att kämpa sig igenom värkarna när jag visste att dom var riktiga. Hade satt upp ett mål för mig själv att han skulle vara född innan lunch, dvs 12. 

Så gick väl timmarna och barnmorskan tog hinnorna, hon försökte få mig att gå runt lite och allt sånt som en barnmorska ska. Jag är dock stönig och  ligger kvar i sängen. Det gör också att jag tvingas dras med den där jävla CTG-maskinen. Allt som händer från och med nu vet jag inte vid vilken tid eller i vilken ordning. Allt är som i en dimma. Vet att Peter får i uppdrag att tvinga i mig saft och vatten och jag dricker väl lite grann då och då, tydligen enligt Peter snäser jag av honom när han frågar men jag trycker jag nickade varje gång :-P

Till slut kommer det där trycket som alla pratar om och jag börjar försöka trycka ut ungen, men det är ju dock för tidigt för det, men snart så. Innan låg jag på sidan men nu får jag lägga mig på rygg och vid en krystvärk eller vad det nu var säger barnmorskan: "Oj nu hände det saker!". Låter ju inte vidare bra i mina öron så jag får panik och frågar: "Vad händer?!". Hon ber då om ursäkt för att hon oroat mig och förklarar att hon börjar se huvudet. Sen vet jag att vid ett tillfälle går Charlies hjärtljud ned och jag oroar mig lite för det, men det verkar som att det ordnade sig av sig själv.

Helt plötsligt kommer det in vad jag tror är en undersköterska som ska vara med. Och sen en läkare som jag började hata nästan med en gång eftersom hon skulle kolla om Charlie vänt sig rätt. Dom ska ju ha ansiktet nedåt när dom kommer. Jag skrek rätt ut när hon kände och jag tyckte som sagt var inte om henne. Helt plötsligt myllrar det av folk på rummet, 4-5 pers tror jag det var, två stycken håller upp mina ben, en står för att ta emot Charlie och en till trycker på min mage. Tror att hans hjärtljud gick ned igen men jag är inte säker. Innan detta sker börjar huvudet synas och jag ser det inte så jag ber Peter ta kort på det! Nu när jag tänker efter senare funderar jag på vad fan jag ska med dom korten till, inte direkt så att jag sätter dom i fotoalbumet. Men men, skyller på att jag hade extremt ont, eftersom det inte fanns någon bra smärtlindring jag kunde använda.

I alla fall, det är hur många som helst inne i rummet och jag får lite panik. Sen börjar dom prata om sugklocka och någon går iväg för att hämta läkaren som ska sätta den. "Tack gode gud nu kommer han ut" tänkte jag för mig själv, men i nästa krystvärk är han ute. Jag känner hur det slutar göra så ont, hör hans skrik och kollar på honom. I vad som känns som flera sekunder kollar jag för att se vilket kön det är. Ser tillslut det och utbrister: "Åh en pojke!". Bara det att enligt Peter var det inga flera sekunder, det utbrast jag så fort han kom ut tydligen :-P Kändes som flera sekunder för mig i alla fall.

Sen torkar dom av honom i vad som känns som flera minuter. Peter står brevid mig och fäller glädjetårar och jag ligger och tittar på allt dom gör med honom med tårar rullandes ned för kinden jag också. Tillslut kommer han upp på mitt bröst och äntligen är vi en familj. Peter står vid sidan av oss och är lika tagen av allt som jag är.

Just under krystandet blev det nästan som att man gick utanför kroppen och allt jag hörde var Peters lugna och tysta röst som sa något i stil med: "Älskling du klarar detta". Det var vad som fick mig igenom allt. Hade dock önskat att jag haft någon smärtlindring mot slutet.

Minns att dom började prata om vilken tid han var född och någon sa då att klockan var 11:04 när han kom ut. Så jag hade rätt, han kom innan lunch. Efter att moderkakan kommit ut och allt sånt blev vi äntligen lämnade själva. Jag blev tillsagd att jag fick inte resa mig utan att dom tagit blodtryck och allt sånt, så där låg jag. Peter och jag blev efter ett tag väldigt sugna på den där firar brickan, så jag ringer på klockan och säger att jag är hungrig. Klart som fan att jag var hungrig när jag tänker efter, hade inte ätit från kl 3 på natten till 12 på dagen. Så vi fick våran bricka, men då blev jag kissnödig istället, så det var bara att ringa på klockan igen.

Det får räcka så för nu, jag har babblat nog :-D

Ja nu är jag och Charlie ensamma för första gången. Peter är ute och far lite grann, men vi ska nog klara oss, som kusin Åsa sa, med en sjusovare till son ska det nog gå bra :-D Han är ju vaken först på kvällen och då är förhoppningsvis Peter hemma. Amningen strular lite, när han ska ta ena bröstet så gör det så ont så jag nästan börjar gråta, så det bröstet pumpar jag bara nu och sen får han äta från det andra. Han är oftast nöjd med bara ett bröst så det ska gå bra, och om det inte räcker finns det ju mer mjölk i kylen :-D Han matades med flaska tre gånger igår på grund av att det gjorde för ont att ha honom vid bröstet och det har inte gjort att han är mindre sugen på bröstet, det känns gott. Ska snart iväg till ICA och köpa ersättning bara för att ha utifall att, just nu går det ju bra, men tänk om det skiter sig inatt kl 4? Då har inte ICA öppet :-P Var nära på att ge upp i morse, men nu känns det som att allt ska ordna sig :-D

Nej nu ska jag slita mig från datorn, ICA blire och sen om Charlie fortfarande sover får jag ta tag i köket, ser fördjävligt ut.

Lycka heter amningsnappar. Resulterar i att jag inte får ont och lilleman får mat :-) Lilleman och jag tog en prommis förut, till apoteket och ICA. Det var härligt att få röra på sig lite, invigde bärsjalen, tyckte det var lite onödigt att ta vagnen för den lilla biten :-) Har upptäckt att man får mkt mer uppmärksamhet om man kommer med en bebis i bärsjal/bärsele än en barnvagn, för alla ser verkligen hur liten den är :-)

Drömde om förlossningen inatt. Eller ja, kanske inte så mkt om förlossningen men om livet efter eller hur man nu ska säga. Peter och jag kom iaf hem med vår bebis, som vi hade bestämt skulle heta Alvin (antagligen för att iida och Jespers bebis heter det) och jag läst fel på något papper och fick för mig att någon skrivit att han skulle heta Thor (som Giia och Billys heter). Och bara helt underligt ställde jag babyskyddet med bebisen i på vardagsrumsbordet medan jag och Peter gick och la oss i sängen. Väl i sängen kom jag på att jag glömt sms:a mamma när vi åkte in, så därför var jag ju tvungen att göra det nu. Kom då på att det kanske inte var så bra att ha bebisen i babyskyddet på bordet, så jag ställde ned det på golvet istället. Gick in till sängen för att skriva sms, och ropar då på bebisen att den ska lägga sig i sängen. Då har bebisen helt plötsligt blivit en katt!

Vad fan betyder det egentligen?

Nu ska vi iväg och hämta babyskydd, bättre sent än aldrig sägs det. Peter jobbar eftermiddag idag så det passar bra.

Ang. en kommentar jag fick till förra inlägget där någon frågade om jag tyckte det var okej att lämna bebisen till mormor för att gå ut och supa när den är två veckor så anser jag att alla får väl göra som dom vill men jag skulle nog inte göra det. Har jag klarat mig utan alkohol sen oktober kan jag nog klara mig ett par månader till. Men som sagt, tycker det är upp till var och en och jag dömmer ingen. Sen förstår jag inte varför det ska vara så mkt prat om att tjejerna inte får lämna bebisen men papporna får. Det verkar ju inte vara många som bryr sig om att en pappa är ute och super två veckor efter att bebisen kommit, men fan om en mamma gör det. Är det bara mamman som sagt upp hela sitt liv eller? Jag och Peter har gjort upp att vi kommer ha minst ett frikort i månaden då vi får göra något själva, sen om det innebär att man vill gå på bio eller vad det nu är spelar ingen roll. Däremot om amningen fungerar kanske jag inte kommer kunna använda mina "frikort" till att börja med, men iaf.

Jag fick en fråga på Facebook, om jag var orolig inför förlossningen. Har faktiskt inte kommit så långt ännu, eller om jag kommer komma så långt. Det känns på något sätt som att ut kommer bebisen i alla fall, och en kvinnas kropp är ju gjord för att föda barn. Det är ju inte 1800-talet nu, utan 2009 där man föder på sjukhus med diverse olika smärlindringar osv. Jag är mer orolig för hur det ska gå sen. Fick panik för någon vecka sedan eftersom jag inte har en aning om hur ofta man ska byta blöjor (?). Det tyckte jag passade sig bättre att oroa sig för än hur ont förlossningen kommer göra. Så jag är mer inne på att vara orolig för livet efter förlossningen. T.ex vad gör jag om bebisen får kolik, eller tänk om inte amningen fungerar. Att tänka på förlossningen har jag glömt :-P Fast kanske lika bra det för väldigt många verkar måla upp en bild av hur den perfekta förlossningen ska se ut och sen blir det inte så. T.ex finns det dom som verkligen måste ha epidural, vad händer när dom kommer in försent till förlossningen för att dom inte känt av att dom öppnat sig, är dom besvikna då?

Det enda jag har klart för mig är att jag vill föda så naturligt som möjligt, tror jag skulle få panik av att ta en spruta i ryggmärgen, tyvärr. Så jag vill börja med att bara använda andningen och sen när det blir tufft gå över till lustgas. Fast egentligen kan jag tänka mig all smärtlindring förutom epidural och spinal. Om det inte visar sig att det blir kejsarsnitt och dom har tiden att lägga en sån, för då skulle jag vilja ha det för jag skulle vilja vara vaken. Oj, jag hade lite önskemål ändå kanske :-P Lite synd att jag aldrig gick en profylaxkurs, får hoppas att det barnmorskan lärde mig går bra ändå. Peter är redan så gullig och påminner mig att andas rätt när jag får förvärkar. Fast då tycker jag inte det är så gulligt ;-) Skitkul när han inte vet hur smärtan känns men kan säga: "Slappna av och tänk på andningen". Försöker dock förklara för Peter hur allt jag känner känns för att dels förstår han då bättre, och sen behöver jag få sätt ord på känslan :-)

nu är det snart dags för top model och sen får jag laga mat för Peter fick tydligen göra övertid idag.

Anna frågade mig i tisdags om jag förstod att jag snart ska bli mamma, och allvarligt jag tror inte jag gör det. Nog för att jag känner att det är en bebis i magen, man kan känna (åtminstonde tror jag att jag känner) vad som är en rumpa t. ex. Så jag vet ju att det är en bebis där inne på riktigt. Men jag kommer nog inte förstå förens h*n är ute. Sen känns det som tiden går så fort, fast ibland vill jag bara snabbspola :-P Känns som det var igår vi var på ultraljudet, men det var det ju faktiskt inte :-P Samtidigt som jag nästan varje dag tänker "Kan inte h*n komma ut nu", men det är oftast för att det är lite jobbigt med halsbrännan eller sammandragningar :-P

För samtidigt så tror jag att det är mycket enklare att ta hand om ett barn i magen, i alla fall när allt fungerar :-P Allt jag behöver göra är att äta och dricka så är det bra. Och då självklart inte äta allt eller dricka allt. Men med mina matvanor gör det inte så mycket att vara gravid, vad alla brukar klaga över att dom inte kan äta tycker jag inte om. T. ex dessertostar. jag äter enbart hushållsost, färskost eller mjukost. Alla dessa är tillåtna :-P Rökt eller gravad lax äter jag inte ens om jag får pengar för det :-P Fisklistan däremot har jag lite svårt för, men jag har nog under graviditeten ätit fisk tre gånger, så även om jag någon av dom gångerna fick i mig en "ät max tre ggr om året fisk" så är det ganska lugnt.

Det var en bra dag igår trots att Peter var borta, brukar alltid bli orolig för bebisen då för jag funderar på hur jag ska ta mig till sjukhus och grejjer (trots att jag vet att jag kan ringa både mamma, pappa, taxi och Peters mamma :P), men igår behövde jag inte oroa mig för det var en pigg bebis i magen :-P Nu är det ju inte kullerbyttor man känner längre utan det är sparkar mot revbenen och en rumpa som putar ut :-P Och hicka :-P Förstår inte varför h*n får hicka av att JAG äter :-P

Nu ska jag gå och äta frukost sen skriva det sista om bergvärme. Finns det ett enda uppvärmningssätt som inte krväer el?!

Håller på att skriva ihop listan för vad som ska med till BB. Har kommit såhär långt:

Till mig:
- Ombyte
- Bindor
- Amningsilägg
- journal och patientbricka
- Fula strumpor (hatar mina fötter så jag ska fan ha strumpor på mig!)
- Lipsyl (alla säger att de blir torra om läpparna av lustgasen)

Till Peter:
- Rent ombyte (finns de som får barnbeck och grejjer på kläderna)
- Mat (finns frys där så han får några panpizzor eller piroger :-P)

Till bebis:
- Kläder
- Blöjor
- Filt

Övrigt:
- Kamera x2, först den stora och sen min lilla + massa batterier till den
- Babyskydd (kommer ligga i bagaget från början av juni bara utifall att :-P jobbigt om Peter ska behöva åka hem själv och hämta det för att sen komma tillbaka)

Kom gärna med tips på vad som behövs mer :-D

Känns lite jobbigt att om max 7 veckor håller jag och Peter i vårt lilla mirakel. Bebisen har ju ändå levt i min kropp i så många månader men jag vet inget om honom eller henne. Ska bli kul att få lära känna honom eller henne. Är det en skrikbebis? Är det en han eller en hon? Liten eller stor? osv osv.

Barnmorskan tror att det blir en normalstor bebis. Tycker jag låter fantastiskt. Hellre en 3500 grams bebis än 4500 :-P

Vill bara bädda iordning barnsängen så man vet att det kommer att ligga en bebis där snart, men det passar sig ju inte eftersom det är fem veckor kvar och katterna bara skulle håra ned, men nu vet ni i alla fall att jag vill vill vill :-P Får räcka med att den står färdigmonterad, madrassen står i garderoben, spjälskydd finns och lakana är tvättade :-P Tar ju inte så lång tid att bädda i ordning den dagen vi kommer hem från BB :-) Vill att bebisen kommer NU eller nej det vill jag inte för då är den för tidig och vi måste stanna på sjukhuset. Men jag ville vilja vara fullgången nu och att bebisen skulle komma :-P

Det är ganska skrämmande att tänka på att vi ska bli föräldrar. Orolig för att inte veta varför bebisen skriker i början, tänk om jag ammar fel, osv. Vet ju att allt det där kommer ordna sig i slutändan, men måste ju få oroa mig lite, det är väl det som föräldraskapet går ut på? Att ständigt oroa sig :-P Som iida säger: Att ha sitt hjärta utanför kroppen. Tror det stämmer rätt bra jag :-P

Tommy efterfrågade en bild på Turbo eftersom han fyller år, får bli en gammal en :-P



Sen passade jag på att tvinga peter till ny magbild:

v. 34+6


Blidde en framifrån också :-D

Idag började förvärkarna jag inte alls saknat. Peter tycker att jag ska ligga ned och vila så han kan serva mig men jag vägrar, tänker vara på benen tills han åker sen kan jag vila. Börjar jag vila nu är jag uttråkad och arg när han åker och då blir det synd om honom när han kommer hem, bättre att jag vilar sen. Tvättar idag, Peter och jag har delat upp sysslorna och egentligen ska jag dammsuga men ryggen klarar inte det så vi har bytt så jag har tvätten istället. Ska tvätta sängkläderna till bebisen idag så dem ligger nytvättade i byrån när pyret kommer hem :-D

Jag tror turbo vet om att han fyller år idag, han är supergosig :-P

Tycker det börjar  bli rätt roligt med bebisens rörelser nu. Det är mest puffar, men rätt starka sådana. Förut när jag satt ned och h*n puffade rörde sig hela min överkropp :-) Jag har haft väldigt tur för jag kan somna trots att h*n bökar och jag har aldrig vaknat av dens rörelser. Ska bli spännande på fredag och se vad barnmorksan säger :-D

Nu har vi köpt ett spjälskydd. Jag ville ha ett från Rätt start med gosedjursfigurer som man fäster vid huvudändan. Det fanns och välja mellan Spöket Laban, Mumin och Tummen. Men Tummen var bara en pytteliten figur och jag ville ha gosedjuren som ett extra skydd vid huvudet så den gick fet bort. Sen kunde jag inte bestämma mig mellan Laban och Mumin så Peter fick bestämma, det blev Mumin. Det var lika bra för det var lite mer färg i. Det är fortfarande vitt men dels är det ju lite färg på figurerna i hår och så, sen är det blommor på spjälskyddet i olika färger. Blir lagom mycket färg utan att bli för jobbigt :-)

Giia och Billy hittade dock inte så mycket till Thor, antingen var han för liten eller för stor för alla kläder dem hittade.

Allt var bra :-D Peter gick upp så han kunde vara med också, det var mysigt. 144 låg fosterljuden på, samma som alltid :-P måttet på livmodern var precis på linjen så det var ju kul, vill dock helst att magen börjar växa utåt nu för mina organ får bra dåligt med plats för tillfället :-P Blodvärdet var bättre än vid inskrivningen vilket betyder att jag fortfarande slipper järntabletter :-D Det är bra :-D

Tack alla som kommenterade om magbilden, ja min mage är ganska liten jämnför med andras, men den växer nog i kapp. Så länge barnmorskan inte är orolig är inte jag heller det :-) Tror det beror på min längd, finns mycket plats uppåt :-) Är ju iofs glad för det för det är ändå 9 veckor kvar :-) När man är hos barnmorskan mäter man magen från livmoderns högsta punkt ned till blygdbenet och det måttet är bra och jag växer rätt så det är nog som det ska :-)

nu ska jag snart till barnmorskan, ska bli härligt att höra bebisens hjärtljud igen :-) alltid lika mysigt att veta att allt är okej.

Magbild från idag, v. 30+5 (dvs att jag har gått 30 hela veckor och 5 hela dagar :-))

Tog med den inbyggda webcamen, därför kan det se lite udda ut :-P

Det har skett en förändring i bebisens rörelser nu, det börjar ju bli lite trångt så nu känner man inte bara sparkar utan man känner kullerbyttor och allt möjligt. Det roligaste just nu är när h*n gör kullerbyttor när jag ligger på sidan, känner hur h*n spärnar emot på ena sidan sen känner man h*n på andra sidan och sen tillbaka på första sidan. Synd att jag inte sett det på magen än dock för det måste ju se hur kul ut som helst :-P Sparkarna börjar bli rätt hårda nu så jag är glad att h*n väljer att sparka utåt mot magen sett, mina organ får inte så många smällar :-P Förutom att h*n sparkar på revbenen när man lutar sig fram för länge :-P Men just nu känns det jobbigt att ligga ned för jag kan inte ligga på rygg för då blir det jobbigt att andas och mage är ju ganska uteslutet, då blir det för trångt för bebisen så den sparkar hej vilt. Och ligger jag på sidan klagar h*n över det också :-P Unge till att aldrig vara nöjd :-P Men det är ju bara 79 dagar kvar nu :-D

Som jag tidigare nämnt så trodde ju jag att det är en pojk i min mage, jag måste nog ändra mig nu. Med tanke på att alla får pojkar :-P Både iida och Thea har fått pojkar och Giia har ju fått höra på ultraljudet att det skulle bli en pojke, någon måste ju producera en flicka, det blir ju alltså jag :-P Eller så är 2009 ett pojkår kanske? Vi får se helt enkelt :-P Enligt hjärtljuden skulle vår lilla bebis kunna vara en tjej men det stämmer ju inte alltid :-P Syrran sa att det stämde på hennes om hon slog ut på genomsnitt och det är ju lite svårt att göra när man bara hört en gång :-P

91 dagar kvar :-)