Fick en fråga...
Jag fick en fråga på Facebook, om jag var orolig inför förlossningen. Har faktiskt inte kommit så långt ännu, eller om jag kommer komma så långt. Det känns på något sätt som att ut kommer bebisen i alla fall, och en kvinnas kropp är ju gjord för att föda barn. Det är ju inte 1800-talet nu, utan 2009 där man föder på sjukhus med diverse olika smärlindringar osv. Jag är mer orolig för hur det ska gå sen. Fick panik för någon vecka sedan eftersom jag inte har en aning om hur ofta man ska byta blöjor (?). Det tyckte jag passade sig bättre att oroa sig för än hur ont förlossningen kommer göra. Så jag är mer inne på att vara orolig för livet efter förlossningen. T.ex vad gör jag om bebisen får kolik, eller tänk om inte amningen fungerar. Att tänka på förlossningen har jag glömt :-P Fast kanske lika bra det för väldigt många verkar måla upp en bild av hur den perfekta förlossningen ska se ut och sen blir det inte så. T.ex finns det dom som verkligen måste ha epidural, vad händer när dom kommer in försent till förlossningen för att dom inte känt av att dom öppnat sig, är dom besvikna då?
Det enda jag har klart för mig är att jag vill föda så naturligt som möjligt, tror jag skulle få panik av att ta en spruta i ryggmärgen, tyvärr. Så jag vill börja med att bara använda andningen och sen när det blir tufft gå över till lustgas. Fast egentligen kan jag tänka mig all smärtlindring förutom epidural och spinal. Om det inte visar sig att det blir kejsarsnitt och dom har tiden att lägga en sån, för då skulle jag vilja ha det för jag skulle vilja vara vaken. Oj, jag hade lite önskemål ändå kanske :-P Lite synd att jag aldrig gick en profylaxkurs, får hoppas att det barnmorskan lärde mig går bra ändå. Peter är redan så gullig och påminner mig att andas rätt när jag får förvärkar. Fast då tycker jag inte det är så gulligt ;-) Skitkul när han inte vet hur smärtan känns men kan säga: "Slappna av och tänk på andningen". Försöker dock förklara för Peter hur allt jag känner känns för att dels förstår han då bättre, och sen behöver jag få sätt ord på känslan :-)
nu är det snart dags för top model och sen får jag laga mat för Peter fick tydligen göra övertid idag.
Det enda jag har klart för mig är att jag vill föda så naturligt som möjligt, tror jag skulle få panik av att ta en spruta i ryggmärgen, tyvärr. Så jag vill börja med att bara använda andningen och sen när det blir tufft gå över till lustgas. Fast egentligen kan jag tänka mig all smärtlindring förutom epidural och spinal. Om det inte visar sig att det blir kejsarsnitt och dom har tiden att lägga en sån, för då skulle jag vilja ha det för jag skulle vilja vara vaken. Oj, jag hade lite önskemål ändå kanske :-P Lite synd att jag aldrig gick en profylaxkurs, får hoppas att det barnmorskan lärde mig går bra ändå. Peter är redan så gullig och påminner mig att andas rätt när jag får förvärkar. Fast då tycker jag inte det är så gulligt ;-) Skitkul när han inte vet hur smärtan känns men kan säga: "Slappna av och tänk på andningen". Försöker dock förklara för Peter hur allt jag känner känns för att dels förstår han då bättre, och sen behöver jag få sätt ord på känslan :-)
nu är det snart dags för top model och sen får jag laga mat för Peter fick tydligen göra övertid idag.
Kommentarer
Postat av: Majsan
Jag satt och pratade med min jobbarkompis i helgen om den där hemska sprutan som jag hört ska göra så jätteont, av någon som inte tagit den själv. Hennes kompis hade fått sprutan i ryggmärgen och den hade inte alls gjort särskilt ont! Jag går och är rädd för den utan att ens vara gravid eller planera någon unge :P Haha!
Trackback
