Svarttusch

Någonstans har jag läst något som typ låter såhär: "Livet är för kort att ångra saker, då har du två val. Antingen att aldrig göra saker du kommer att ångra eller att aldrig ångra saker du gjort". Inte ordaggrant så men jag orkar inte leta upp det exakta citatet :P Det är för sent för ånger nu, jag kan inte ändra tidens gång. Sen vet jag egentligen inte om jag vill det heller. Javisst, finns mycket saker jag kunde gjort bättre de senaste månaderna, men nu har jag ju lärt mig hur många läxor som helst.

Jag har nått botten, eller ja, iaf så lågt jag någonsin varit, och nu kravlar jag mig uppåt. Jag känner mig redan starkare. Jag har styrkan jag aldrig trodde jag hade. Synd bara att det var tvunget att bli så här för att jag skulle få reda på det. Jag har förlorat många nu, men jag börjar vinna också. Personer som peppar mig när jag säger att jag inte tar någon skit. Jag är aldrig ensam. Och som en nära vän sa: "Du är alltid stark Malin, ibland måste styrkan vila lite bara"

De enda tankarna jag inte kan få bort är att jag tror att Charlie kommer att komma i kläm. Men just nu kan jag inte sitta ned och dricka kaffe med P, jag kan inte ha honom i min lägenhet mer än nödvändigt så besöken på veckorna är också över. Däremot hindrar jag honom inte från att ta Charlie någon timme och gå till lekparken eller nått.