Svarttusch

Jag känner mig äntligen riktigt glad och jag är hemma. Jag och charlie har vårt krypin som betyder mer än någonsin. Spelar ingen roll hur skitit det är, jag känner en glädje av att komma hem. Det är ett tag sedan jag kände så. Kan nästan inte minnas sist jag gjorde det. Jag vet att jag kände inte så inför det blåa huset i boda, det var aldrig ett hem på det sättet, inte för någon av oss som bodde där. Ingen av oss ville bo där men vi gjorde det bästa av situationen. Kände nog aldrig så på Skoghall heller för det var inte min lägenhet, det var Peters. Jag kände definitivt inte så på Orrholmen för det var inte ens Peters lägenhet. Hyra i andra hand gör jag aldrig om. Jag ångrar inget för jag är erfarenheter rikare, men nej, aldrig mer.

För första gången i mitt liv står jag med på ett kontrakt. När jag i framtiden ska flytta vet dem att JAG betalt hyran för den här lägenheten. Ska jag flytta någonstans med någon någongång är det otroligt viktigt för mig att JAG står med på kontraktet.

Jag ser positivt på livet, jag gör det. Jag ser allt som händer som något att lära sig av. Det finns inget val i livet jag ångrar.