Me and my drum
Då har man nyss vaknat då, inga fel att sova åtminstinde 7½ timmar om jag räknat rätt. Jag försöker resa mig ur askan och ska fira idag med att städa :D Aldrig kul, men ett måste tyvärr. Skulle behöva lite rutin på det, t. ex speciella städdagar. Men ja, det kommer väl.
Ni som reser mig, det finns inget bättre än ni. Jag skulle aldrig klara det här själv, även om jag just sitter här själv. För allt blir lättare att klara av när jag vet att jag har flertalet personer som jag kan ringa. Som mamma sa; om ett år är det här historia, och till dess har jag allt stöd jag behöver.
Idag kommer plutten hem, blir underbart det. Nu är panikångestattacken ett minne blott, det händer inte igen. Han är det viktigaste för mig och mitt jobb nu är att se till att han inte hamnar i kläm, måste bara hitta de rätta lösningarna så att både han och jag mår bra. Det som är positivt i det här är att jag räknar med att vi är tre personer som tänker på Charlies bästa, det tvivlar jag inte ens på. Men dilemmat nu är hur mycket jag ska tillåta mig själv lida för att Charlie ska få det allra bästa. men kommentaren jag fick igår att "du om någon klarar av det" får mig att bli starkare.
Kommentarer
Trackback
