Gravitonas - You're killing me
Jag minns att jag någongång sagt "jag skulle aldrig klara att vara ensamstående". Jag hade fel, det går ju bra det här. Visst är det jobbigt att veta att om Charlie inte somnar är det MITT problem. Men samtidigt är det skönt för jag vet äntligen vilka dagar jag får avlastning. Förut var allt bara en enda läntan efter att P kanske skulle komma hem o hjälpa mig. Nu vet jag ju vilka dagar han åker till sin far och jag vet vilka dagar som jag har barnvakt.
Det är dessutom skönt att bara behöva bry mig om mig och Charlie. Jag kommer aldrig i hela mitt liv kunna sätta mig i främsta rummet, det är förevigt Charlies, men nu kan jag åtminstonde helt fokusera på att sätta migs jälv i det andra rummet. Tidigare har jag satt mig själv i typ femte rummet för det är så jag funkar. Det är inget jag skyller på någon, jag bara är sån att jag prioriterar alla framför mig själv.
Kommentarer
Trackback
