ibland...
så vet man inte riktigt vad man ska ta sig till känner jag... Jag har låst bloggen som ni märker. Inte för att kasta någon skit utan för att alla inte behöver läsa. Borde egentligen sluta blogga och skriva dagbok istället, men det verkar som att några vill läsa ändå och det är viktigt för mig att få ur mig saker. Roar det någon så är det ju bara en bonus.
Att sitta själv med alla jävla tankar är sjukt jobbigt ibland. Men samtidigt så måste jag ju, kan inte gå vidare annars. Det är inte Peter jag tänker på, utan nu är det mig själv jag tänker på. Fick nog den finaste komplimangen jag fått på ett bra tag idag; att jag var en stark, självständig tjej med skinn på näsan. Nej det stämmer inte riktigt men det är dit jag är på väg!
Nu lever jag för två personer, mig och Charlie. Alla val jag gör baserar jag på oss två. Charlie i första rummet oftast, men så fort jag kan sätta mina behov främst utan att det påverkar Charlie negativt så gör jag det. Man vill så gärna alltid sätta barnen först och man gör också ofta det, men tänker jag bara på Charlie så blir jag en sämre mamma för att jag inte tar hand om mig själv. Charlie får mat på bordet, en varm säng att sova i, trygghet, kärlek och kläder på kroppen. Så mycket mer behöver han inte. Alla runt om mig vet att jag gör allt jag kan för Charlie och det märks på honom också. Då är det inte fel av mig att skaffa barnvakt för att kunna vara något annat än "mamma" ibland. Även om det inte händer allt för ofta eftersom P nu har honom ganska mkt på helgerna.
P ska ha honom nästa helg också (det är P som valt att ha honom sammanlagt 4 helger nu för annars skulle han vara utan C i två helger i rad), men har bett om att få ha honom till lördag morgon så jag kan få lite fredagsmys :) Får se vad han säger :) Hoppas på det i alla fall :)
Men tillbaka till ämnet då; Jag har kommit så långt att jag luskat ut vem JAG är. Plus på det! Däremot jobbar jag på att till 100% älska den personen. Eller det gör jag nog också, men jag känner att jag på något sätt måste arbeta mer med mig själv. Just nu är det till och med lite skönt att vara själv, det var ett tag sedan jag kände så. Men vet ni vad? Den gamla Malin (den som fanns för fem år sedan) tyckte också om att vara själv. Jag är på rätt väg. Jag vet att folk tror att jag "stänger dem ute", men det är verkligen inte så. När jag håller på att jobba med mig själv är det svårt att prata om det. Det här är saker jag först måste tänka på SJÄLV och sen prata med andra, när jag bearbetat det. Jag måste bilda mig en egen uppfattning annars köper jag lätt någon annans.
Att sitta själv med alla jävla tankar är sjukt jobbigt ibland. Men samtidigt så måste jag ju, kan inte gå vidare annars. Det är inte Peter jag tänker på, utan nu är det mig själv jag tänker på. Fick nog den finaste komplimangen jag fått på ett bra tag idag; att jag var en stark, självständig tjej med skinn på näsan. Nej det stämmer inte riktigt men det är dit jag är på väg!
Nu lever jag för två personer, mig och Charlie. Alla val jag gör baserar jag på oss två. Charlie i första rummet oftast, men så fort jag kan sätta mina behov främst utan att det påverkar Charlie negativt så gör jag det. Man vill så gärna alltid sätta barnen först och man gör också ofta det, men tänker jag bara på Charlie så blir jag en sämre mamma för att jag inte tar hand om mig själv. Charlie får mat på bordet, en varm säng att sova i, trygghet, kärlek och kläder på kroppen. Så mycket mer behöver han inte. Alla runt om mig vet att jag gör allt jag kan för Charlie och det märks på honom också. Då är det inte fel av mig att skaffa barnvakt för att kunna vara något annat än "mamma" ibland. Även om det inte händer allt för ofta eftersom P nu har honom ganska mkt på helgerna.
P ska ha honom nästa helg också (det är P som valt att ha honom sammanlagt 4 helger nu för annars skulle han vara utan C i två helger i rad), men har bett om att få ha honom till lördag morgon så jag kan få lite fredagsmys :) Får se vad han säger :) Hoppas på det i alla fall :)
Men tillbaka till ämnet då; Jag har kommit så långt att jag luskat ut vem JAG är. Plus på det! Däremot jobbar jag på att till 100% älska den personen. Eller det gör jag nog också, men jag känner att jag på något sätt måste arbeta mer med mig själv. Just nu är det till och med lite skönt att vara själv, det var ett tag sedan jag kände så. Men vet ni vad? Den gamla Malin (den som fanns för fem år sedan) tyckte också om att vara själv. Jag är på rätt väg. Jag vet att folk tror att jag "stänger dem ute", men det är verkligen inte så. När jag håller på att jobba med mig själv är det svårt att prata om det. Det här är saker jag först måste tänka på SJÄLV och sen prata med andra, när jag bearbetat det. Jag måste bilda mig en egen uppfattning annars köper jag lätt någon annans.
Kommentarer
Trackback
