Tjoho!
Blandade känslor finns nu i min kropp. Jag var till KBAB idag med papper, om inkomst och grejjer. Hon jag pratade med sa att det skulle inte vara några problem och att alla papper var i sin ordning. Så på tisdag (på Charlies födelsedag) ska jag dit och skriva kontrakt. För första gången i mitt liv ska jag för det första stå på ett lägenhetskontrakt, och dessutom helt själv. Tidigare har jag inte stått på något kontrakt. Det är en lättnadskänsla någon stans i kroppen. För det är ju solklart att har man gjort slut så behöver den ena flytta. Och att jag kunde få en lägenhet så fort! Jag menar, det är tillträde på fredag nästa vecka.
Samtidigt så har jag någon annan känsla, det är inte ångest, inte oro utan mer fundersamma tankar om hur f*n det ska gå. Som sagt, jag har aldrig bott själv. Jag bodde hemma hos mamma ett par veckor när de var i sommarstugan. Det är det närmsta jag kommer till att ha bott själv. Nu ska jag bo själv och de enda jag behöver ta hänsyn till är grannarna (dvs inte borra sent eller spela för hög musik, som jag dessutom inte gör annars heller) och Charlie. Vill jag ta disken en annan dag så kommer ingen klaga på det. Eller jo, jag för att diskberget förökar sig ganska snabbt. Vill jag ha rosa påslakan kommer ingen säga något. Men det kommer heller inte sitta någon i soffan på kvällarna förutom jag. Ingen kommer sätta på kaffe eller baka sirapskakor.
Som sagt, det är inte oro eller ångest, och det kommer nog heller inte bli, det är bara med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot att bo själv.
Kommentarer
Trackback
