Svarttusch

Nu när jag tänker på allt annat än att plugga (okej jag har faktiskt kommit igång) så kommer jag att tänka på den äckliga lasagnen vi fick i skolan. Det absolut äckligaste jag vet på lasagne är de hårda kanterna som blir i hörnet. Därför tar jag inte först för då får man minst kanter :P Jag kan äta kanterna men ja, de är inte godast. Den första lasagnen vi fick i skolan var någon portionstillagad där de hade gjort bara med en platta. Eller ja, det var väl säkert fyra plattor men diametern på den var bara en platta. Alternativt att de fått den halvt tillagad, tagit den i bitar och värmt upp den potionsvis. Detta resluterade i massa kanter, dessutom har jag för mig att det inte var kött i den så varför den ens fick kallas lasagne vet jag inte.

Men den var så äcklig, och jag var inte ensam om att tycka det. Det var på den tiden vi inte fick ta mat själva utan blev tilldelade, så vi fick alltid frågan hur mycket vi ville ha. Standardsvaret var: "En halv halva". Nu tänker jag tillbaka på det där och frågar mig varför ingen lärare tog tag i det där och lärde oss bråk? Hur svårt kan det ha varit att plocka med sig några bitar lasagne till klassrummet? Tro mig, det blev bitar över! Väl i klassrummet skulle läraren kunnat ha en otroligt bra och pedagogisk genomgång om en halv, en fjärdedel osv.

Varför tänkte ingen på matematiken i vardagen? Eller är det bara jag som är överpedagogisk? Förlåt, jag vet att det inte är det senare :P Jag finner det bara otroligt, det hade ju åtminstonde varit en liten vinst för lärarna när en första klassare står och säger att han vill ha en fjärdedels bit äcklig lasagne.