Svarttusch

Något jag tänker mycket på nu när jag saknar Charlie så jag håller på att bli galen så är det sista dagen innan han åkte. Innan hade han varit extremt trotsig och jag orkade nästan inte mer. Det var så otroligt mycket med flytten och allt. Så på fredagen så höll han på att somna på golvet och jag sa då till honom att det är bättre att sova i sängen. Han höll med och vi gick in till hans rum. Han kröp upp och la sig till rätta och jag bäddade ned honom (han ska ha täcke på sig t. om det är 30 grader varmt).

Jag är precis påväg att gå när han sträcker ut armen mot den tomma delen av sängen och han säger: "ova". Han ville då att jag skulle lägga mig bredvid. Så jag lägger mig där tätt in till för så blir det i en liten juniorsäng. Han vänder då huvudet mot mitt och hela ansiktet formas till ett enda stor leende. Det känns som att det var hans sätt att säga "jag älskar dig" eller "du är min trygga famn".

Jag tänker ofta på det för det gjorde mig så lycklig. Jag vill alltid se det där leendet. Leendet bara han kan göra. Det går inte att ta miste på när Charlie är riktigt glad för då syns det verkligen i hela ansiktet. Han till och med ler med öronen nästan! Och om några dagar kommer det leendet förhoppningsvis sitta på hans ansikte när han springer fram och ger mig en kram!


Mitt hjärtegull, snart är du hemma igen <3