Dagisbekymmer

Jag tycker så synd om Charlie egentligen. Han ÄLSKAR dagis och han får sällan vara där känns det som. Han är där i två dagar, blir sjuk, är hemma tre. Är där i två dagar, blir sjuk osv. Och nästa vecka kommer han bara vara där två dagar för han ska vara hos mamma sen för jag ska vara i sthlm. Mig gör det inte så mycket, för han blir sjuk "lägligt". T. ex nu har jag två instuderingsdagar, det kan jag ta på kvällen när han somnat (även om jag skulle gjort det dagtid om han varit frisk) men jag tycker så synd om honom.

Jag hinner inte ta av honom kläderna innan han springer in på dagis. Han skriker när jag hämtar honom för han vill vara kvar. Och så blir han borta hela tiden... Men det är väl bara såhär ett tag, sen har han ett imunförsvar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0