Hur kan vi?
Vad vi vet finns det en enda planet i universum med liv på. notera "vad vi vet". Låt oss leka med tanken om att vi är ensamma. Dessutom är jorden placerad precis rätt för att kunna ha liv på sig. En liten bit frammåt eller bakåt skulle betyda döden för oss.
Hur kom det liv till jorden? Och hur utvecklades det? Någonstans kunde det ju skitigt sig eller stannat av. Det kunde slutat med ett jordklot fullt av encelliga varelser. Men nu finns vi, eller hur? Trots allt skulle jag vilja säga. Det är som sagt vad mycket som kunde gått fel.
Det är ett under att vi människor finns idag. Det är också det som är förödande för vår jord. Vi förstör vårt hem! Vem bryr sig om en djurart dör ut, eller om vi släpper ut koldioxid. Vem bryr sig? Men det går i sånt rasande tempo med förstörandet av vår jord att dom drabbade kommer vara våra barnbarn. Är det en fin present att ge sina barnbarn som man (antagligen, förhoppningsvis) älskar väldigt mycket?
Det är det lilla som räknas. Ta bussen, tåget eller cykla. Släck lamporna i rum du inte är i, eller byt till lågenergilampor. Sopsortera. Det är heller inte jobbigt. Ikea säljer insatser man kan sätta i skåpet så man får flera olika sopkorgar.
Jag är medveten om att alla inte kan ta sig till jobbet med kollektivtrafik. Men jag tror att många som väljer bilen faktiskt skulle kunna välja tåget också... Vi har blivit riktigt bra på det här med bilen. Min mamma hade Charlie när jag var till sthlm i början av månaden. Hon fick då självklart med sig bilbarnstolen. Hon lämnade honom förra fredagen. Under hela helgen stod bilbarnstolen i garderoben. Under hela veckan också. I fredags fick vi sätta i den, men det var för Peter skulle hämta iida och Alvin. På två veckor har inte Charlie åkt bil. Jag tar alltid bussen till skolan. Ska vi småhandla cyklar någon av oss till Pekås.
Nu ska jag inte ljuga. Vi gör det egentligen inte pågrund av miljön, utan för att bensin är så jäkla dyrt. Men det blir ju rätt i slutändan eller hur? Nu efter två föreläsningar är jag peppad till att tänka miljövänligt. Dels för min plånbok, men sen även för att ge mina kommande barnbarn en fin present. Bara ta bilen när man behöver, sopsortera (okej, det gör vi faktiskt redan), släcka lampor (där behöver jag bli bättre) osv. Om alla gör lite märks det.
Hur kom det liv till jorden? Och hur utvecklades det? Någonstans kunde det ju skitigt sig eller stannat av. Det kunde slutat med ett jordklot fullt av encelliga varelser. Men nu finns vi, eller hur? Trots allt skulle jag vilja säga. Det är som sagt vad mycket som kunde gått fel.
Det är ett under att vi människor finns idag. Det är också det som är förödande för vår jord. Vi förstör vårt hem! Vem bryr sig om en djurart dör ut, eller om vi släpper ut koldioxid. Vem bryr sig? Men det går i sånt rasande tempo med förstörandet av vår jord att dom drabbade kommer vara våra barnbarn. Är det en fin present att ge sina barnbarn som man (antagligen, förhoppningsvis) älskar väldigt mycket?
Det är det lilla som räknas. Ta bussen, tåget eller cykla. Släck lamporna i rum du inte är i, eller byt till lågenergilampor. Sopsortera. Det är heller inte jobbigt. Ikea säljer insatser man kan sätta i skåpet så man får flera olika sopkorgar.
Jag är medveten om att alla inte kan ta sig till jobbet med kollektivtrafik. Men jag tror att många som väljer bilen faktiskt skulle kunna välja tåget också... Vi har blivit riktigt bra på det här med bilen. Min mamma hade Charlie när jag var till sthlm i början av månaden. Hon fick då självklart med sig bilbarnstolen. Hon lämnade honom förra fredagen. Under hela helgen stod bilbarnstolen i garderoben. Under hela veckan också. I fredags fick vi sätta i den, men det var för Peter skulle hämta iida och Alvin. På två veckor har inte Charlie åkt bil. Jag tar alltid bussen till skolan. Ska vi småhandla cyklar någon av oss till Pekås.
Nu ska jag inte ljuga. Vi gör det egentligen inte pågrund av miljön, utan för att bensin är så jäkla dyrt. Men det blir ju rätt i slutändan eller hur? Nu efter två föreläsningar är jag peppad till att tänka miljövänligt. Dels för min plånbok, men sen även för att ge mina kommande barnbarn en fin present. Bara ta bilen när man behöver, sopsortera (okej, det gör vi faktiskt redan), släcka lampor (där behöver jag bli bättre) osv. Om alla gör lite märks det.
Kommentarer
Trackback
