Svarttusch

Jag blir så arg på mig själv ibland. Otroligt många människor kämpar mot cancer varje dag, vad gjorde jag då i 6-7 år? rökte såklart. Hur smart är det? Så otroligt många drabbas av cancer utan att röka, var jag då tvungen att försöka minska mina odds ännu mer? Och hur känns det egentligen för alla dom med cancer när dom ser någon röka? Som ett spottande i ansiktet måste det ju kännas. Jag är så jävla stolt över mig själv, jag slutade. Jag är även stolt över Peter som slutade även han. Visst, man vet aldrig, men jag vill aldrig tillbaka dit. Jag vill vara en förebild för min son. Som det är nu kommer han ALDRIG minnas mig som en rökare.

Dessutom vill jag leva länge. Jag gör redan som man ska, jag går inte över vägen om det kommer en bil, är det övervakat övergångsställe väntar jag på att det blir grönt osv. Jag försöker att inte skadas. Då är det väl inte så jäkla smart att röka eller? Jag vill uppleva mina barnbarn. Nu kanske jag t.o.m kan vara barnvakt åt mina barnbarnsbarn! Jag menar, följer Charlie och hans barn i mina fotspår är jag ju bara 62 år gammal då ;) Det är ju ingen ålder ;)

Men en sak är säker. Jag kan vara hur stolt som helst över mig själv, men det finns en person som jag är mer stolt över. MAMMA. Hon började röka när hon var ung och slutade för typ två år sedan. Jag vet inte exakt, men hon var rökfri förrförra julen iaf ! Det är stort. Fast jag är stolt över alla i vår familj som slutat. Eller nej, jag är stolt över ALLA som slutat röka! Och tänkt positivt. Dom säger att man vid varje cigg förlorar fem minuter av sitt liv (eller vilken siffra det nu var). Men det finns forskning som tyder på att om man slutar kan man få tillbaka 95% av dom minutarna. Det är ALDRIG försent.