Studielån
Jag kommer gå sammanlagt 3½ år på universitetet. Jag kommer få ENORMA studielån, jag vill inte ens tänka på det egentligen. Jag vet inte och vill inte veta vad summan kommer att hamna på. Därför börjar jag fundera. Träffade en killkompis som sökt till universitetet. Han frågade vad bidragsdelen på, jag är inte helt säker man chansade på mellan 2000-2500 kr. Jag kan ha fel. Killen bor hemma, betalar inte hyra eller mat. Han tyckte ändå att 2000 kr var på tok för lite. Och jag har upplevt det här förut. Många som sagt samma sak. Då blir jag lite fundersam. jag hade 7500 kr med lånet, och pengarna räckte. Det skulle täcka: Halva hyran, halva maten, halva bredbandet, kurslitteratur och annat. t. ex köpte jag ju mat på uni ibland. Men jag klarade mig. Jag hade till och med någon hundralapp kvar oftast dagen innan nya pengar kom.
Hur kan då, en kille som bor granne med skolan, inte klara sig på 2000 kr? varför skuldsätter man sig hellre? Och gå in på ams.se. Vartenda jobb därinne är "paxat" för stundenter.
När Charlie kommer i universitetsåldern om 20 år och om systemet ser ut som nu så kommer jag ge honom två val. Om han bor hemma alltså.
1. Ta bara bidragsdelen och slippa betala hyra och mat
2. Ta lånet också och få betala hyra och mat.
Jag kanske låter elak, men jag hjälper gärna min son att slippa studielån. Därför får han bo gratis om han bara tar bidrag. Jobbar han dessutom några timmar i veckan blir det ju mer pengar utan att han blir skuldsatt.
Jag hade en kurskamrat, hon tog bara ut bidragsdelen. Dessutom för lite för hon visste att hon skulle jobba. Hon jobbade och jobbade. När hon inte pluggade jobbade hon helt enkelt. Hennes sambo blev av med jobbet och a-kassan dröjde med betalningen. Dom hade endast hennes pengar. I samma veva flyttade dom och renoverade lägenheten dom flyttade till. med endast hennes pengar! Hennes lön+bidrag försörjde henne och hennes sambo! Hur ska då inte en hemmaboende person kunna klara sig på bara bidraget?
Jag skulle gärna slippa stuielånen, men vi skulle inte ha råd. Då får jag ta att det är så. Kommer nog direkt jag börjar jobba försöka betala av dom snabbare om det går. Det enda positiva är att det är otroligt låg ränta, men istället dras många med lånen tills dom är nära döden. Typ.
Nej, kan jag hjälpa mina barn att slippa studielån så ska jag göra det. Skit i att det finns pengar till en lägenhet, körkort eller vad som helst. Tänk att få utbilningen man vill ha utan att ha lån på hur mycket som helst. Det är en bra start för barnens vuxna liv! Sen säger jag inte att ett sparkonto är en dumgrejj, vi har ett sånt också. Men vad är bäst egentligen, en stor summa pengar i handen som är ungefär lika stor som skulden (om inte skulden är större), eller att man varesig har pengar eller skuld?
Hur kan då, en kille som bor granne med skolan, inte klara sig på 2000 kr? varför skuldsätter man sig hellre? Och gå in på ams.se. Vartenda jobb därinne är "paxat" för stundenter.
När Charlie kommer i universitetsåldern om 20 år och om systemet ser ut som nu så kommer jag ge honom två val. Om han bor hemma alltså.
1. Ta bara bidragsdelen och slippa betala hyra och mat
2. Ta lånet också och få betala hyra och mat.
Jag kanske låter elak, men jag hjälper gärna min son att slippa studielån. Därför får han bo gratis om han bara tar bidrag. Jobbar han dessutom några timmar i veckan blir det ju mer pengar utan att han blir skuldsatt.
Jag hade en kurskamrat, hon tog bara ut bidragsdelen. Dessutom för lite för hon visste att hon skulle jobba. Hon jobbade och jobbade. När hon inte pluggade jobbade hon helt enkelt. Hennes sambo blev av med jobbet och a-kassan dröjde med betalningen. Dom hade endast hennes pengar. I samma veva flyttade dom och renoverade lägenheten dom flyttade till. med endast hennes pengar! Hennes lön+bidrag försörjde henne och hennes sambo! Hur ska då inte en hemmaboende person kunna klara sig på bara bidraget?
Jag skulle gärna slippa stuielånen, men vi skulle inte ha råd. Då får jag ta att det är så. Kommer nog direkt jag börjar jobba försöka betala av dom snabbare om det går. Det enda positiva är att det är otroligt låg ränta, men istället dras många med lånen tills dom är nära döden. Typ.
Nej, kan jag hjälpa mina barn att slippa studielån så ska jag göra det. Skit i att det finns pengar till en lägenhet, körkort eller vad som helst. Tänk att få utbilningen man vill ha utan att ha lån på hur mycket som helst. Det är en bra start för barnens vuxna liv! Sen säger jag inte att ett sparkonto är en dumgrejj, vi har ett sånt också. Men vad är bäst egentligen, en stor summa pengar i handen som är ungefär lika stor som skulden (om inte skulden är större), eller att man varesig har pengar eller skuld?
Kommentarer
Trackback
