Mörkrädd
Nu blev jag mörkrädd igen. Alltså, jag och Peter ska fanimej aldrig göra slut för Charlie ska då inte få en elak bonusmamma! Eller pappa för den delen. Usch vad rädd jag blir när jag läser (och upplever i verkliga livet).
En person på familjeliv undrade över bröllopsfoto om hon någon gång skulle gifta sig. Hon är tillsammans med en man som har ett barn. Dom har tillsammans ett barn. När/om dom gifter sig, måste dom ha med hennes bonusson på fotot eller räcker det med deras biologiska barn. HALLÅ?! Finns det något därinne?
Jag anser att antingen båda barnen eller inget av barnen. Punkt slut. Det är ju som om nu i somras när min pappa gifte sig. tänk om dom bara bjudit mina bonussyskon för det var ju faktiskt min bonusmammas barn! Öööh? Nu bjöd dom inga, och då är alla nöjda.
Det är väldigt viktigt för mig att alla barn behandlas med respekt. Jag har inga bonusbarn så jag vet inte hur man känner, om man älskar barnet eller bara tycker om barnet. Men något man måste känna är respekt. Det är det enda jag tycker är viktigt. Barnet behöver ingen mer mamma eller pappa, men alla i barnets närhet ska respektera barnet.
Jag själv var en riktig subba mot min pappas fru. Att hon inte bad mig flyga långt bort är ett under. Men hon gjorde aldrig skillnad. Jag visste och vet att hon inte är min mamma, jag behöver ingen mer mamma. Men hon gav mig mat när dom andra fick, fick mina syskon 20 kr till godis fick jag också det osv. Sen är det klart att mina bonussyskon fick mer saker än mig. T. ex stod ju inte min pappa för ytterkläder.
Men jag kommer väl från en familj där allt det här klaffat... Antar jag. För jag har blivit bra behandlad av båda mina bonusföräldrar. Och då har ju min mamma ändå fått barn med min bonuspappa, det brukar ju vara där det skär sig. när man helt plöstligt har gemensama barn. Men nej, ingen skillnad har gjorts. Och har den gjorts så måste det väl varit till min fördel då eftersom jag inte sett den...
Man vet vad man ger sig in på när man blir ihop med någon med barn. När man skaffar barn med någon som redan har barn. Och tro inte att ni kan be någon sätta er och erat barn framför sina andra barn. I slutändan så blir det bara pannkaka i alla fall. Ingen normalt funtad person väljer bort sitt barn till fördel för en partner. Tyvärr, man får begränsat med barn, men att hitta en ny partner går i alla fall.
Jag ser redan nu att jag och Peter prioriterar Charlie framför både oss själva och varandra. Så som det ska vara. Blir man ihop med någon som har barn hamnar man längre ned på prioriteringslistan. That's life.
En person på familjeliv undrade över bröllopsfoto om hon någon gång skulle gifta sig. Hon är tillsammans med en man som har ett barn. Dom har tillsammans ett barn. När/om dom gifter sig, måste dom ha med hennes bonusson på fotot eller räcker det med deras biologiska barn. HALLÅ?! Finns det något därinne?
Jag anser att antingen båda barnen eller inget av barnen. Punkt slut. Det är ju som om nu i somras när min pappa gifte sig. tänk om dom bara bjudit mina bonussyskon för det var ju faktiskt min bonusmammas barn! Öööh? Nu bjöd dom inga, och då är alla nöjda.
Det är väldigt viktigt för mig att alla barn behandlas med respekt. Jag har inga bonusbarn så jag vet inte hur man känner, om man älskar barnet eller bara tycker om barnet. Men något man måste känna är respekt. Det är det enda jag tycker är viktigt. Barnet behöver ingen mer mamma eller pappa, men alla i barnets närhet ska respektera barnet.
Jag själv var en riktig subba mot min pappas fru. Att hon inte bad mig flyga långt bort är ett under. Men hon gjorde aldrig skillnad. Jag visste och vet att hon inte är min mamma, jag behöver ingen mer mamma. Men hon gav mig mat när dom andra fick, fick mina syskon 20 kr till godis fick jag också det osv. Sen är det klart att mina bonussyskon fick mer saker än mig. T. ex stod ju inte min pappa för ytterkläder.
Men jag kommer väl från en familj där allt det här klaffat... Antar jag. För jag har blivit bra behandlad av båda mina bonusföräldrar. Och då har ju min mamma ändå fått barn med min bonuspappa, det brukar ju vara där det skär sig. när man helt plöstligt har gemensama barn. Men nej, ingen skillnad har gjorts. Och har den gjorts så måste det väl varit till min fördel då eftersom jag inte sett den...
Man vet vad man ger sig in på när man blir ihop med någon med barn. När man skaffar barn med någon som redan har barn. Och tro inte att ni kan be någon sätta er och erat barn framför sina andra barn. I slutändan så blir det bara pannkaka i alla fall. Ingen normalt funtad person väljer bort sitt barn till fördel för en partner. Tyvärr, man får begränsat med barn, men att hitta en ny partner går i alla fall.
Jag ser redan nu att jag och Peter prioriterar Charlie framför både oss själva och varandra. Så som det ska vara. Blir man ihop med någon som har barn hamnar man längre ned på prioriteringslistan. That's life.
Kommentarer
Trackback
