Svarttusch

Åh vad jag inte längtat efter den här kvällen. Peter var i garaget (anklagar honom inte för det är viktigt att ha en hel bil, men det är bra för historian att veta detta). Charlie skulle sova. Det har nu i några dagars tid fungerat som så att man lägger honom i sängen, lägger snutten vid hans kind och sen går man därifrån. Inte i kväll. Satt brevid och körde även lite på tassmetoden. Hade alltså min hand på hans mage, men då tyckte han det var kul att sparka mig på armen så jag fick skippa det då han bara blev piggare. Men han somnade ju inte när jag satt där för han kunde ju se mig. Så jag testade att lämna rummet. Skrik. Så kan vi inte ha det. Går tillbaka in i sovrummet och sätter mig brevid. Börjar bli lite smått frustrerad och ger nästan upp (låta honom somna i famnen) men nej, jag ska stå på mig. Hör hur katten kräks. Måste ta reda på det med en gång medan jag fortfarande kan hitta det. Sen tillbaka in till Charlie. Tröttnar på att det bara blir såhär när Peter är borta. Inser att han kommer inte somna om inte jag är lugn så jag tänder lampan och kör igång sängmobilen och går därifrån. När musiken tar slut gnäller han till lite. Går in, ger honom snutten och släcker lampan, går därifrån. ÄNTLIGEN somnade han. Härligt. Det låter inte jobbigt såhär i skrift, men det är jobbigt när det går bra i ett par dagar och SEN skiter det sig. Precis som förra gången. Men nu somnade han i sin säng.

Jag bryr mig inte om ifall jag måste sitta brevid, bara han somnar i sängen. Men han vill ju inte att man sitter brevid för då somnar han inte. HAn brukar som sagt vara lätt att lägga. Alla andra dagar har jag lagt ned honom efter att ha sagt god natt, och så räcker jag fram snutten och direkt lägger han sig i läge för att sova.