Svarttusch

Det känns otroligt knepigt just nu, jag älskar Charlie men just i tillfället lever jag mitt liv genom honom. Jag längtar så tills föräldraledigheten är slut så jag kan gå till skolan. Tänk bara att jag slutar för dagen, åker buss till dagis, hämtar Charlie och sen får berätta för någon om min dag! Sen att Peter inte är hemma så mycket innebär bara att jag får berätta för Charlie... Men tänk att ha ett liv igen. Vad fantastikt det vore. Jag kommer sakna Charlie, men jag får göra det bästa av helgen helt enkelt. Jag känner mig nästan elak, men jag tror alla skulle må bättre av att jag har ett liv faktiskt ;)