Svarttusch

Nu finns det en omröstning på FamiljeLiv om vem som är bästa mamman 2010. Fint iniativ tycker jag, men nästintill alla mammor borde finnas med där. Dom flesta mammor (och pappor) försöker så gott dom kan. Det finns säkert en mamma med större tålamod än mig och som är mer pedagogisk, men jag gör mitt bästa. Jag är den bästa mamman Charlie kan ha. Så är det med nästan alla mammor, dom är dom bästa mammorna deras barn kan ha. Vissa undantag finns, men det tror jag är väldigt få.

Jag tycker det är ett fint iniativ, men jag tycker namnet är missvisande. För det går inte att utse tre kandidater som tävlar om titeln "bästa mamman". Värre är att jag skulle vilja ge alla tre en röst. För dom tre nominerade är mammor som av någon anledning stött på problem och sen gör allt dom kan för att lösa dem. Jag kan egentligen inte säga att den ena är bättre än den andra. Men jag hittade ändå en som fick min röst.

Imorgon ska jag ta en tur till stan. Efter det åker Peter och Charlie till Peters mormor så jag kommer typ vara ifrån min prins hela dagen. Men jag känner att jag måste komma iväg och tiden som Peter skulle bort passade inte med att gå på stan (jag skulle hinna med en timme innan dom stänger) så då får det bli så. Eftersom Peter är borta mycket tror jag han oroar sig för att Charlie inte ska trivas med honom eller att han ska bli 100% mammig. Idag fick vi bevis på att han har inget att oroa sig för. Jag hade låst dörren så vi fick ju gå och öppna för Peter. Så fort Charlie såg Peter så hoppade han i famnen på mig och slog mig på bröstet (något han gör när han är glad, tack för den!) så pappa var varmt välkommen hem.

Nej nu har jag babblat klart.