Men för i h-te!
Det pågår många trådar på familjeliv om att det heter bara syskon om man har samma mamma och pappa, har man bara en gemensamförälder heter det halvsyskon och sen om det inte är någon gemensam förälder heter det bonus/styvsyskon.
Det är sån j*la bullshit. Tyvärr. Låt alla säga vad dom vill. Som ni kommer känner mig vet har jag BARA halvsyskon. Men aldrig skulle jag säga: "Ja min halvsyster sa så" eller "min halvbror gillar det". Nej jag kallar det syskon, syster eller bror. Och alla som känner mig vet ju också att min biologiska pappa inte är den jag kallar pappa. Den jag kallar pappa är den som betett sig som en pappa och som brytt sig, mina äldre syskons pappa. Så jag anser ju att mina äldre syskon är min HELsyskon, trots att dom inte är det enligt genetik. Men samtidigt, dom är inte mer syskon i mina ögon än vad mina yngre syskon är. Alla mina syskon är mina syskon. Punkt slut. Och ska ni få mig att säga något annat får ni det j*ligt svårt. Så det så.
Låt oss leka med tanken att min pappa och hans fru skulle skaffat ett gemensamt barn. Då skulle det sett ut såhär för mig:
3 helsyskon (pappas och mammas gemensamma barn)
2 styvsyskon (pappas frus barn från tidigare äktenskap)
1 halvsyskon (det vi alltså inbillar oss skulle finnas)
Om jag då hela tiden skulle poängtera att halvsyskonet är just ett halvsyskon, hur skulle han eller hon må? Och just siffrorna jag radade upp nu är inte helt otänkbara faktiskt i dagens samhälle. Ska då många barn må dåligt?
Jag kommer ALDRIG tvinga någon att säga helsyskon om alla syskon om dom inte vill. Men poäntera inte för mig som sitter mitt i den nya kärnfamiljen att jag måste säga så. För enligt mig är det ingen skillnad på min äldre syster och min yngre syster. Dom är mina systrar. Sen skiter jag i blodsband och all sån där skit.
Jag TROR, notera TROR att folk som är så noga med hel-, halv- och bonussyskon är kvinnor som har ett barn som träffat en man med ett barn, som hon sen får ett barn med. Då är det väldigt viktigt att pappans "jobbiga" unge vet att hon minsann inte är 100% släkt med det gemensama barnet. Eller nått sånt.
Det är sån j*la bullshit. Tyvärr. Låt alla säga vad dom vill. Som ni kommer känner mig vet har jag BARA halvsyskon. Men aldrig skulle jag säga: "Ja min halvsyster sa så" eller "min halvbror gillar det". Nej jag kallar det syskon, syster eller bror. Och alla som känner mig vet ju också att min biologiska pappa inte är den jag kallar pappa. Den jag kallar pappa är den som betett sig som en pappa och som brytt sig, mina äldre syskons pappa. Så jag anser ju att mina äldre syskon är min HELsyskon, trots att dom inte är det enligt genetik. Men samtidigt, dom är inte mer syskon i mina ögon än vad mina yngre syskon är. Alla mina syskon är mina syskon. Punkt slut. Och ska ni få mig att säga något annat får ni det j*ligt svårt. Så det så.
Låt oss leka med tanken att min pappa och hans fru skulle skaffat ett gemensamt barn. Då skulle det sett ut såhär för mig:
3 helsyskon (pappas och mammas gemensamma barn)
2 styvsyskon (pappas frus barn från tidigare äktenskap)
1 halvsyskon (det vi alltså inbillar oss skulle finnas)
Om jag då hela tiden skulle poängtera att halvsyskonet är just ett halvsyskon, hur skulle han eller hon må? Och just siffrorna jag radade upp nu är inte helt otänkbara faktiskt i dagens samhälle. Ska då många barn må dåligt?
Jag kommer ALDRIG tvinga någon att säga helsyskon om alla syskon om dom inte vill. Men poäntera inte för mig som sitter mitt i den nya kärnfamiljen att jag måste säga så. För enligt mig är det ingen skillnad på min äldre syster och min yngre syster. Dom är mina systrar. Sen skiter jag i blodsband och all sån där skit.
Jag TROR, notera TROR att folk som är så noga med hel-, halv- och bonussyskon är kvinnor som har ett barn som träffat en man med ett barn, som hon sen får ett barn med. Då är det väldigt viktigt att pappans "jobbiga" unge vet att hon minsann inte är 100% släkt med det gemensama barnet. Eller nått sånt.
Kommentarer
Trackback
