Bestämma över sin egen kropp, någon?
Såhär fungerar det att sätta ett barn till världen (nu hoppar jag över biten alla redan vet):
* Kvinnan har ett barn i sin livmoder i 9 månader
* Under dessa nio månader får hon inte: röka, dricka alkohol, äta mögelost, lyfta tungt osv osv.
* Efter nio månader ska hon sedan krysta fram en bebis, som oftast väger runt 3500 g (finns ju större, finns mindre). Helst av allt ska man vara riktigt duktig och göra det utan smärlindring (andas, andas andaaaaaaaaaaaas)
Alltså, dessa punkter kan man inte bortse ifrån. Pappan behöver vaddå?
Får han äta mögelost? Ja
Får han dricka alkohol? Ja
Har han ont under förlossningen? Beror på hur hårt kvinnan trycker hans hand
Alltså, det är inte viktigt att få röka, lyfta tungt osv. Just bara se poängen snälla läsare.
Vad händer om en kvinna säger "Du jag skiter i det här med mammaledighet, jag vill tillbaka till jobbet, du kan ju vara hemma älskling?" Jo det blir en väldigt tjat om hur elak man är. Om hur mycket bebisen behöver mamman och hur pappan inte alls kan duga. Skulle pappan däremot säga: "Du kan ta alla mina dagar, jag jobbar hellre" då är han bara normal.
Alltså, jag har bara ett barn så jag är ingen expert, men enda gångerna jag varit extra speciell i Charlies ögon var när jag ammade (det blir lite svårt för Peter att mata då) och när Peter började jobba. Hade han istället fått ersättning från dag 1 och jag varit hemma 1 månad bara (samtidigt som Peter) då hade Peter varit lika bra. Han skulle till och med vara bättre än mig.
Vissa älskar bebisstadiet, vissa ser det som ett nödvändigt ont för att komma till nästa stadie.
Jag som kvinna bestämmer över min kropp. Jag bestämmer om ett barn ska få bo i min mage. Jag bestämmer om jag ska amma. Och jag bestämmer om jag ska börja jobba när bebisen är 6 veckor, 6 månader eller 6 år. Och att det är kvinnor som sitter och kastar skit! Jag förstår inte. Bara för att vissa löser det så att dom är hemma en månad och sen går tillbaka till jobbet innebär inte att ni måste det. Så låt varje familj göra vad dom vill. Jag tror aldrig en man skulle säga till en kvinna att hon är en idiot som går tillbaka till jobbet så fort. För det är vad männen tvingats göra i, ja hela vår historia.
(däremot skulle jag inte kunna gå tillbaka så tidigt, dels behövde jag vila upp mig samt att jag älskar bebistiden lika mycket som alla andra tider)
* Kvinnan har ett barn i sin livmoder i 9 månader
* Under dessa nio månader får hon inte: röka, dricka alkohol, äta mögelost, lyfta tungt osv osv.
* Efter nio månader ska hon sedan krysta fram en bebis, som oftast väger runt 3500 g (finns ju större, finns mindre). Helst av allt ska man vara riktigt duktig och göra det utan smärlindring (andas, andas andaaaaaaaaaaaas)
Alltså, dessa punkter kan man inte bortse ifrån. Pappan behöver vaddå?
Får han äta mögelost? Ja
Får han dricka alkohol? Ja
Har han ont under förlossningen? Beror på hur hårt kvinnan trycker hans hand
Alltså, det är inte viktigt att få röka, lyfta tungt osv. Just bara se poängen snälla läsare.
Vad händer om en kvinna säger "Du jag skiter i det här med mammaledighet, jag vill tillbaka till jobbet, du kan ju vara hemma älskling?" Jo det blir en väldigt tjat om hur elak man är. Om hur mycket bebisen behöver mamman och hur pappan inte alls kan duga. Skulle pappan däremot säga: "Du kan ta alla mina dagar, jag jobbar hellre" då är han bara normal.
Alltså, jag har bara ett barn så jag är ingen expert, men enda gångerna jag varit extra speciell i Charlies ögon var när jag ammade (det blir lite svårt för Peter att mata då) och när Peter började jobba. Hade han istället fått ersättning från dag 1 och jag varit hemma 1 månad bara (samtidigt som Peter) då hade Peter varit lika bra. Han skulle till och med vara bättre än mig.
Vissa älskar bebisstadiet, vissa ser det som ett nödvändigt ont för att komma till nästa stadie.
Jag som kvinna bestämmer över min kropp. Jag bestämmer om ett barn ska få bo i min mage. Jag bestämmer om jag ska amma. Och jag bestämmer om jag ska börja jobba när bebisen är 6 veckor, 6 månader eller 6 år. Och att det är kvinnor som sitter och kastar skit! Jag förstår inte. Bara för att vissa löser det så att dom är hemma en månad och sen går tillbaka till jobbet innebär inte att ni måste det. Så låt varje familj göra vad dom vill. Jag tror aldrig en man skulle säga till en kvinna att hon är en idiot som går tillbaka till jobbet så fort. För det är vad männen tvingats göra i, ja hela vår historia.
(däremot skulle jag inte kunna gå tillbaka så tidigt, dels behövde jag vila upp mig samt att jag älskar bebistiden lika mycket som alla andra tider)
Kommentarer
Postat av: Johanna
Du väljer överskriften "Bestämma över sin egen kropp, någon?" När det handlar om hur man väljer att göra med föräldraledighet.. Jag är väl en sådan läsare som inte fattar poängen då, eller jo. Med föräldraledigheten. Men inte med överskriften. Har kvinnan rätt att bestämma fullt ut över sin kropp när hon är gravid? Eller? Det tycker inte jag. Det är ett nödvändigt ont och det är ju biologiskt orättvist att inte män kan ta graviditeten. Jag fattade inte vad föräldraledighet hade med kroppen efter den har fött att göra. :)
Postat av: Baso - Kärlek & Andra Sjukdomar
Även om mannen inte innehar en fysisk smärta är den psysiska sjukt påfrestande i sig. Ville bara säga det. Förövrigt ett bra inlägg.
Trackback
