Svarttusch

Läste ett blogginlägg på någon blogg här om dagen. Jag tänker inte försöka leta upp inlägget för att ens länka det för han är inte värd dom få sidvisningarna extra... Han gjorde mig riktigt upprörd, för han skrev om att programmet "Ensam mamma söker" förskönar bilden av ensamstående mammor. Tydligen vill ingen kille ha en kvinna med barn och om han nu är ihop med en kvinna med barn så beror det på sexbrist och han får ingen annan. Dessutom skulle ALDRIG en man älska en annans mans avkomma, eller jo det skulle han ju eftersom dom flesta man älskar är en annan mans avkomma, men en styvfar skulle aldrig älska sina bonusbarn. Det är tydligen i så fall bara jag som fått bilden av att en man visst kan älska sina bonusbar. Det finns faktiskt män som ser sina bonusbarn som just det, bonusar. Inte alla män ser bonusbarn som ett nödvändigt ont.

Jag kommer inte från samma familjesituation som alla andra, jag har två stycken bonuspappor, fast den ena räknar jag som min riktiga pappa. Jag tänker inte gå in mer på det, men om jag skriver pappa menar jag inte min biologiska utan den mannen som ställde upp mer än min biologiska någonsin gjort. Han har ALLTID funnits i mitt liv, han har aldrig gjort någon skillnad på hur han behandlar mig och sina biologiska barn. Både han och jag är så invanda i det livet att vi oftast glömmer bort att vi inte har blodsband. Skulle bloggaren då haft rätt skulle ju min pappa ha struntat i mig och inte brytt sig överhuvudtaget. Bevis 1 på att han har fel alltså.

Sen kommer vi till min andra låtsaspappa. Han har heller aldrig gjort någon skillnad på mig och mina yngre syskon, som alltså är hans biologiska barn. Bara ta det faktum att han ser Charlie som sitt barnbarn, skulle bloggaren nu haft rätt så skulle min låtsaspappa bara klagat över ännu en unge att köpa presenter till, men nej. När vi berättade för mamma och min låtsaspappa blev han lika glad som alla andra.

Jag hade ett samtal med Peter om det här förra veckan tror jag det var, att det var synd om mig för att min biologiska pappa inte bryr sig. Jag tycker inte det minsta synd om mig själv, jag "förlorade" en pappa som ändå aldrig skulle bry sig och vann istället två bonuspappor som ställt upp för mig i vått och torrt.

Det är ju fånigt av mig att reta upp mig på ett blogginlägg, men det är så fult av någon, som dessutom har många läsare att skriva att så fort en kvinna fått barn är hon "skadat gods". Om en man älskar en kvinna så spelar det ingen roll om hon har barn eller inte. Kan han inte ta att hon har barn är han inte rätt kille. Samma gäller ju tvärtom också, en kille är inte skadat gods bara för att han fått barn.