Svarttusch

Jag är ganska illa på det här med datum, men bara i juli. Jag vet när nästan alla fyller år, förutom dom som fyller i juli. Därför missade jag totalt att årsdagen för Marcus olycka var igår. 13 år har gått, 13 år sen hela familjens liv förändrades för alltid. läste om det i mammas blogg och tårarna bara började rinna. Från och med den dagen förändrades hela mitt liv. Och det känns som man tänker mer och mer på det nu, 28 skulle han fylla det här året om jag inte har helt fel. Vad skulle han ha gjort idag? Vad skulle han jobba med?

Även om den största sorgen av allt det här är att jag (och alla andra) förlorat Marcus, men samtidigt sörjer jag mycket för att Maja och Mattias aldrig fick träffa honom. Eller jo Mattias fick men det har han ju inga minnen av. För dom säger ju "Hellre älskat och förlorat än aldrig älskat", och nu när jag tänker på allt vet jag att hellre skulle vilja ha haft Marcus i mitt liv dom sju åren han fanns där för mig och förlorat honom än att aldrig haft honom i mitt liv. För även om det är med sorg i hjärtat jag tänker på honom idag så brukar jag tänka på honom med ett leende på läpparna, för det finns så många fina minnen med honom...

Det var allt jag ville säga för nu. Skrev enbart det här inlägget för min egen skull.