Svarttusch

Min lilla lillebror har nu blivit stor. Jag förstår det inte, känns som det var igår jag äntligen blev storasyster. Men nej, om jag har räknat rätt är det 14 år sedan nu. Åren går. Mattias och jag har inte alltid kommit bra överens, jag var kanske inte så snäll som man ska vara när man är storasyster. Men nu kommer vi överens bra. Det tycker jag är så kul med våran syskonskara. Vill jag ha tips om föräldraskap kan jag fråga min storasyster, behöver jag hjälp med datorn kan jag fråga lillebror eller storebror och vill jag bara busa så har jag min lillasyster. Familjen är något väldigt viktigt för mig, även om jag är dålig på att visa det. Kanske var det därför jag inte klarade av så bra samtalet jag fick tidigare i veckan. För det förstörde lugnet på något sätt. Jag har mina syskon, jag har min pappa och jag har min bonuspappa. Plus att jag dessutom har min mamma och min bonusmamma och två bonussyskon. Jag behöver inget mer i mitt liv känns det som. Jag har ett säkerhetsnät, större än många andra har. Sen ska jag helt plötsligt låta någon annan lära känna mig, 20 år för sent. I 20 år har någon annan gjort hans jobb och nu när allt det jobbiga är färdig behagar han att kontakta mig. När jag inte längre behöver läxas upp för att jag är en kaxig tonåring, trotsig två åring.

Det är därför han aldrig kommer kunna ta någons plats. Han kommer med största sannolikhet bara vara en statist i mitt liv, jag har huvudrollen, familjen är dom viktiga birollerna. Även dom en sorts huvudroll för det är dom som gjort mig till den jag är. Men han har inget med att göra hur jag blev. Jag tror inte på genetik. Alltså jag vet att det är genetiken som bestämmer om man har gröna ögon och blont hår. Men det är inte det viktiga. Allt det viktiga kommer ifrån hur man är uppväxt. T. ex har min mamma anser att alla är lika mycket värda, därför har hon uppfostrat mig att tycka det och därför tycker jag det. Det kan aldrig genetiken bestämma. Därför kommer jag försöka pränta in samma budskap i mina barns hjärnor.

Förälder är inte något man blir genom ett ägg och en spermie. Det blir man genom handling. Jag har redan mina, jag behöver ingen mer. Därför kommer min biologiska pappa aldrig bli MIN pappa. Han kanske är det på pappret, men fick jag bestämma skulle någon annan stå på det pappret. Han som tog hand om mig fast han inte behövde, han som aldrig gjorde någon skillnad på mig och mina syskon. Han som struntade i genetiken. Han kommer alltid vara min pappa. Det kan ingen ta ifrån mig eller honom.