Svarttusch

Väntar på att klockan ska gå så jag får reda på vad han vill. Vill inte ringa för tidigt, även om han tydligen ringde mig vid 10tiden igår... Men jaja, nervös som få. Jag tycker om att ha kontroll och det är vad jag absolut inte har nu. Eller jo det har jag, över mig själv. Men vi kommer till den stora frågon om och om igen, kan folk förändras? Och hur vet man om dom gjort det? Kanske är jag beredd att ge det en chans, men aldrig någonsin kommer han bli min pappa. Eller Charlies morfar. Det är en titel man gör sig förtjänt av. Och min pappa har ställt upp för mig sen dag 1. Och Sven har ställt upp sedan han och mamma blev ihop.

Jag läser en massa på nätet om "Dina barn, mina barn, våra barn". Vad är det för jävla skit? Det har aldrig varit någon skillnad åt något håll. Är det någon som varit otrevlig så är det jag, gjorde det inte lätt alla gånger för min styvmor. Om man nu ska hålla på att göra skillnad på barn ska man nog se till att bli ihop med någon som inte har barn.

nej men alltså, förälder och mor eller farförälder är en titel man förtjänar. Och egentligen behöver inte varken jag eller Charlie mer, men en chans är han kanske värd. Om inte annat finns det frågor jag tror att jag vill ha svar på. Förlåt för min svammel, men jag måste ventilera någonstans.