Svarttusch

Tänk vad bra egentligen att vara bebis. Så länge man har tummen/tutten, snutten och mamma/pappa hyffsat i närheten kan man somna när som helst vart som helst. Sitter man dessutom i bilen behöver man inget av dom. Nu när jag sitter här med sömnsvårigheter funderar jag fan på om jag ska sova med pläden som ligger i vardagsrummet ;-) Nu iofs tror jag Charlie förstår att något stort är på gång för nu är han lite svårare att få att sova, trots att han är supertrött. Slutade med att jag fick lägga honom i mitten av dubbelsängen och sen lägga mig bredvid. Då gick det bra. Minns fortfarande när han var typ en månad och för att han skulle sova under dagen var jag tvungen att ligga bredvid honom tills han somnat. Var ju iofs mysigt, men jobbigt om man blev kissnödig mitt i. Han vill inte riktigt sova bredvid mig eller i min famn längre, men han sover gärna i Peters. Vet inte om han känner av från mig att jag inte är lika avslappnad som Peter, kan ju vara så. Dom känner ju av så mycket dom små liven.

Tycker dock det är skönt att han inte längre behöver oss för att somna. Från att han föddes till att vi började introducera spjälsängen kunde han inte lägga sig utan oss. Det gjorde ju iofs att man kom i säng i tid, men iaf. Nu visar han allt mellan 18:30-20:00 att han vill sova och då är det bara att lägga honom i sängen med snutten.

Nu väntar jag på Peter, sen ska vi åka till tommy och sen därifrån börjar färden mot Stockholmo!