Svarttusch

Eftersom man har många av dom föredetta kurskamraterna på facebook så läser man mycket om skolstarten... Jag tycker inte att det är jobbigt att vara hemma eller att missa ett år av skolan, eller ja, snarare, skjuta upp examen ett år, utan det jobbiga är att inte gå i samma klass/kurs som alla jag lärde känna förra året. För den klassen vi var under första kursen är nog typ samma klass som vi skulle vara i år och den klassen var fantastisk. Men nu är det ju som så att jag har ett litet underbarn som jag ska spendera ett helt år med, nästan varje minut. Det känns faktiskt bättre än vilken klass som helst. Jag behöver bara se lite på Charlie så fylls mitt hjärta av kärlek. Och det finns inget finare än när han ligger i spjälsängen och jag går in och pratar med honom för att han har vaknat. Så fort han hör min röst så vet han att jag ska ta upp honom och då kommer världens leende. Finns inget finare leende (även om leendet ibland är så stort att man inte ser att han ler :P). Fick förvrigt kort på ett leende igår, får se när den bilden dyker upp på bloggen. La Charlie på lekmattan och tog en massa kort :-D Dock vet han ju inte att man ska vara still när man tar kort så på vissa är det en suddig hand osv, men jag tycker nog mest det är charmigt. Visar att han tycker om att röra sig :-D

Vad jag i alla fall ville få ut av det här var att om jag hade en magisk trollstav så skulle jag fixa så jag kunde vara hemma med Charlie i ett år sen efter det så skulle vi alla från förra klassen börja samtidigt igen :-D