Journalen
Nu har journalen från förlossningen kommit. Blev ju inte så överväldigad eftersom jag tycker mycket fattas. Det står t.ex med när jag började andas lustgas, men sen finns inte en enda anteckning om när jag slutade eller att jag ens har slutat (förutom på första sidan av förlossningsjournalen där det står att jag födde helt utan smärtlindring). Men apgar har jag varit intresserad av och nu ser jag att han hade 9-10-10 (9 efter en minut och sen 10 efter 5&10 min). Det är alltså högsta poäng för det är 5 olika saker dom får poäng för (2 per grejj) och alla nyfödda från 1 poängavdrag för hudfärg om jag fattat rätt.
Dessutom tror jag det är fel tid som står när det står att jag är öppen 2cm, för enligt journalen skulle det i så fall ha dröjt 2½ timme från att dom kopplade från det ena CTG och godkände det andra. Och det stämmer inte. Tror dom skrev tiden vi kom in, men sen dröjde det lååång tid innan dom kollade. Men men, det är väl så, dom har ju inte tid att sitta och skriva journaler hela tiden, då skulle dom inte hinna med att träffa patienter ju ^^
Skulle viljat veta vad droppet stannade på egentligen :-P 10:30 satte dom droppet och började med 20 ml/h, men mellan varje krystvärk höjde dom, skulle varit kul att veta vad det stannade på :-P
Det står till och med i jornalen min klagovisa jag drog för barnmorskan :-P Eller ja inte riktigt, men det står att jag ger uttryck för att jag inte kommer klara det och att hon då försökte motivera mig. Det är ju det som är lite konstigt egentligen. Värkarna som jag hade hemma under natten och innan dom kollade andra gången var fördjävliga för jag avskydde att inte så mycket som jag önskat hade hänt. Men när jag fick reda på att jag var öppen 10 och att jag skulle föda under dagen då gick det ganska bra ändå just eftersom jag såg ljuset i tunneln. Men sen blev dom ju självklart jobbiga igen, eller ja det var dom hela tiden, men jag kände att det var helt plötsligt värt det för jag kom någonstans.
Sen hade jag krystkänsla i nästan 1 timme utan att få krysta, det är jobbigt det med. Men när jag fick börja krysta aktivt så märkte man inte av smärtan på samma sätt för man fick göra något. Och den smärtan man hade då försvann i samma ögonblick som Charlie var ute. Det var nog det mäktigaste, att smärtan bara försvinner på två sekunder, samtidigt som man hör sitt barn skrika och bara väntar på att dom ska torka av honom fort som tusan (vilket dom säker gjorde, men det kändes som flera minuter för mig). Minns fortfarande hur stort det kändes när jag såg honom och sen kollade upp på Peter och såg Peters glädjetårar.
Nej nu ska jag sluta tjata om förlossningen, jag kommer ju förlora dom få läsarna jag har på det här ;-)
Dessutom tror jag det är fel tid som står när det står att jag är öppen 2cm, för enligt journalen skulle det i så fall ha dröjt 2½ timme från att dom kopplade från det ena CTG och godkände det andra. Och det stämmer inte. Tror dom skrev tiden vi kom in, men sen dröjde det lååång tid innan dom kollade. Men men, det är väl så, dom har ju inte tid att sitta och skriva journaler hela tiden, då skulle dom inte hinna med att träffa patienter ju ^^
Skulle viljat veta vad droppet stannade på egentligen :-P 10:30 satte dom droppet och började med 20 ml/h, men mellan varje krystvärk höjde dom, skulle varit kul att veta vad det stannade på :-P
Det står till och med i jornalen min klagovisa jag drog för barnmorskan :-P Eller ja inte riktigt, men det står att jag ger uttryck för att jag inte kommer klara det och att hon då försökte motivera mig. Det är ju det som är lite konstigt egentligen. Värkarna som jag hade hemma under natten och innan dom kollade andra gången var fördjävliga för jag avskydde att inte så mycket som jag önskat hade hänt. Men när jag fick reda på att jag var öppen 10 och att jag skulle föda under dagen då gick det ganska bra ändå just eftersom jag såg ljuset i tunneln. Men sen blev dom ju självklart jobbiga igen, eller ja det var dom hela tiden, men jag kände att det var helt plötsligt värt det för jag kom någonstans.
Sen hade jag krystkänsla i nästan 1 timme utan att få krysta, det är jobbigt det med. Men när jag fick börja krysta aktivt så märkte man inte av smärtan på samma sätt för man fick göra något. Och den smärtan man hade då försvann i samma ögonblick som Charlie var ute. Det var nog det mäktigaste, att smärtan bara försvinner på två sekunder, samtidigt som man hör sitt barn skrika och bara väntar på att dom ska torka av honom fort som tusan (vilket dom säker gjorde, men det kändes som flera minuter för mig). Minns fortfarande hur stort det kändes när jag såg honom och sen kollade upp på Peter och såg Peters glädjetårar.
Nej nu ska jag sluta tjata om förlossningen, jag kommer ju förlora dom få läsarna jag har på det här ;-)
Kommentarer
Postat av: Baso
Förlossningshistorier är faktiskt intressanta om man känner folket ifråga : :D
Trackback
