Svarttusch

Tiden och dagarna går men jag märker det inte mer än att jag tvingas betala räkningar med jämna mellanrum. Känns som jag lever i ett "paus"läge. Jag tar mig inte frammåt och inte bakåt, jag bara finns. Jag säger inte att det är negativt, men jag undrar vart tiden tagit vägen. Över fyra månader har gått sen den andra juni, vad har hänt sen dess? Otroligt mkt egentligen, jag har hunnit flytta t. ex. Men som vanligt är allt halvfärdigt med mig, finns fortfarande kartonger att gå igenom. Fattas fortfarande minst två lampor. Jag har inte ens mjöl! Allt är halvfärdigt. Jag förbannade dig för det men saken är den att jag behöver någon som sparkar igång mig. Minuter, timmar, dagar och månader går, men det märks inte. Jag vaknar, jag somnar och så var ännu en dag bortslösad.