Svarttusch

Jag ljuger om jag säger att det är lätt, för det är det inte. Men det har det heller aldrig varit. Livet ska inte vara hur lätt som helst. Även om allt var som innan skulle det vara jobbigt med en tvååring med början till trots. Kanske är det lättare nu för mig än det skulle vara för många andra ensamstående eftersom jag ändå var van att klara mig själv. Ibland var jag ensam från måndag morgon till fredag eftermiddag. Jag är alltså lite van.

Men jag ljuger inte när jag säger att det blir lättare för varje dag. Jag ljuger heller inte när jag säger att jag nu vet vem jag är. Jag trodde jag hatade att se på film, men har insett nu att jag älskar att se på film. Jag är en person som älskar att umgås med mina vänner, behöver inte vara värre än att ta en kopp kaffe och tjöta lite. Jag tycker även om att vara själv ibland (gör skillnad på själv och ensam, för ensam är jag aldrig. Jag känner ert stöd i ryggen) och bara läsa, se på tv eller film. Jag älskar att scrapbooka och det kommer nog bli mer av det när jag fått sålt datorn och flyttar ut skrivbordet till vardagsrummet och har som enbart pysselplats.

Jag har inte bara accepterat mitt liv, jag tycker det är skönt också. Ibland kan jag sakna känslan att vara kär och allt det där, men samtidigt njuter jag av att vara själv. En dag kommer den där personen som vänder upp och ned på hela min värld, tills dess ska jag själv bestämma :D