Vart tog tiden vägen?
Jag kan inte komma ihåg hur ett liv utan Charlie såg ut, samtidigt så känns det som det var igår jag fick upp en skrikande bebis på magen. Peter stod bredvid och grät av lycka. Jag höll den lilla bebisen som ännu inte hade fått ett namn, jag ville ge honom till Peter så han också fick hålla, men jag vågade inte för jag trodde barnmorskorna skulle tro att jag inte tyckte om mitt barn eller att jag var en oansvarig mamma. Vilka ologiska tankar som går genom huvudet när man varit vaken i över 24 timmar och dessutom fött barn.
Jag minns hur hungrig jag var. De hann knappt lämna rummet innan jag ringde på klockan. "Jag vill kissa!". Jahap... Sen hann de knappt lämna rummet innan jag ringde igen. NU vill vi ha brickan! Som om det inte vore nog äter jag en paj klockan tre också ;) Med glass till efterrätt. Vem kan egentligen tänka på mat när man precis fött barn? Tydligen jag. Peter fick nöja sig med mackor från cafeterian :P
Den dagen Charlie föddes skulle jag egentligen äta glass med min storebror så jag ringde till honom påväg hem, så han kom förbi. Han blev det första utomstående som träffade honom, Charlie var ca 6½ gammal och namnlös. Peter som hela natten och hela dagen klagat över att han var trött kunde inte sova. När det väl var dags för sängen låg Peter tätt in mot väggen, jag så långt som möjligt åt andra hållet, men en Charlie som lågg klistrad mot mig. Fortfarande namnlös. Diesel låg också i sängen och höll koll på den nya familjemedlemmen.
Det är de fina minnena jag har av den 28 juni 2009. Självklart har jag fler minnen, men de passar inte nu. Om mindre än en månad är vår lilla bebis två år gammal. Han kan säga både mamma, pappa, lampa, bil, buss och blomma för att nämna några ord. Han springer fram, han klättrar på allt som går och han pussas. Han är en självständig individ som vet vad han vill. Men varje morgon vill han allt komma in och kramas med mamma och pappa ;)
Kommentarer
Trackback
