Svårt...
Det är svårt att komma tillbaka till verkligheten samtidigt som jag ska försöka processera allt jag var med om i Polen. Jag har sett väskor tillhörande tvååringar som antagligen inte levde många timmar på lägret. Jag har varit i en skogsdunge som är så mycket mer. Det är från första början en judisk begravningsplats men blev senare en plats där ett av alla massmord mot judar begicks. Jag har besökt en skolan (utanför skolan iaf) där man under kriget utbildade mördare, jag har sett skjutbanan där de bedömdes med levande objekt.
Ni som inte var med kommer aldrig förstå. Inte ens jag gör det! Jag förstår inte hur jag känner eller tänker, så hur ska någon annan kunna göra det? Sen finns ytterligare svårighet, vem fan vill prata med mig om det här? Alla vet (hoppas jag) att förintelsen ägt rum, och att det var otroligt dumt. Men det är ingen som vill höra mig prata om detaljer. För så mycket vill vi inte veta. På samma sätt som ingen vill veta att Sverige inte var så neutralt som vi vill säga.
Det känns som jag får frågan: "Hade du en bra resa?" och alla vill att jag ska svara: "jodå" och sen sluta där. Det kan jag också förstå, men det är bara så jobbigt att försöka klara av alla tankar själv. Samtidigt som man är i skolan 35 timmar per vecka.
Kommentarer
Postat av: Anna Johansson
Jag vill gärna höra. Jag tycker de är hemskt att få veta detaljer om de, men samtidigt så är de väldigt intressant
Trackback
