Neeeej!
Imorse sov Charlie så sött klockan åtta på morgonen, den tiden han egentligen skulle vara på förskolan. Då bestämde jag att han fick stanna hemma idag, på en mysdag med mamsen. Det gick bra, ändra fram till tio-snåret då han ramlar och slår sig i tv-bänken. Direkt märker jag att det gjorde otroligt ont, så jag springer fram. Först tror jag att det är bakhuvudet han slagit i, men sen rinner blodet från munnen. Så jag springer in med honom till badrummet för att skölja av. Tänker dock inte på spegeln så Charlie ser sig själv med massa blod rinnande nedför munnen. Då blev han ännu mer panikslagen, jag öppnar så han inte ser sig själv längre. Tvättar rent och inser att det är inte I munnen han blöder utan utanför. Han har lyckats bita sig i utsidan av läppen och fick tre fina tandmärken som det blödde ifrån. Tillslut blir han lugn och jag ringer rådgivningen. De i sin tur ringer till distriktsköterskan som säger att vi är välkomna in.
Så vi går in, Charlie och jag (okej, han åker vagn), kommer in ganska direkt. Sköterskan anser att det på sin höjd ska limmas men vet inte om man gör det så nära munnen. In kommer en läkare som säger att man inte limmar så nära munnen, speciellt inte med en tummsugande pojke :P Och det är inte värt besväret att sätta ett stygn, för Charlie skulle kunna få traumatiska upplevelser och sååå djupt var det inte. Att tejpa var heller ingen idé eftersom det skulle släppa av salivet. Så det var bara att gå hem, men lika bra att ha kollat upp det!
Kommentarer
Trackback
