Dagen
Var ju till ruds kyrkogård idag, eller ja faktiskt till deras kapell (det är flera) och kremeringsrummet. Det var inte så jobbigt som jag trodde. jag stängde av att det låg lik i kistorna (det var valfritt att gå in där kistorna var och det var ju självklart stängda!). Jag stängde av att det låg en människa och brann upp i ugnen osv. Det var helt enkelt intressant bara.
Men jag ska inte ljuga, jag har tänkt mycket på Marcus idag, speciellt när vi pratade om sorgens fyra steg. Han (vår lärare/präst) berättade att i Ryssland sätter man sig och äter en festmåltid på gravplatsen till minne av den döda, kanske på årsdagen eller jul t. ex. Många andra i klassen tyckte det lät respektlöst, jag tyckte det var bra. Bara för att en människa är död så är han eller hon inte heeelt borta. Marcus kanske är död, men han kommer alltid vara min bror.
Ja jag vet inte riktigt vad jag menar, men ja, en festmåltid kanske är att ta i, men ja...
Kommentarer
Trackback
