Risken med samsovning

Jag skulle gärna ha Charlie brevid mig i sängen varje natt som Peter inte är hemma. Mest för det blir så otroligt mysigt på morgonen när han ligger och pillar i håret eller petar mig på näsan (upptäcksfärd i mammas nylle är grejjen det) men jag vågar inte. Jag har lärt Charlie hur man tar sig ned från en säng. MEN jag litar inte på att han kan det nyvaken. Därför vågar jag inte riktigt. Men i morse klockan fyra vaknade han första gången. Jag har som "regel" att vi går inte upp innan klockan sex. Charlie är med på det, han är ju inte hungrig klockan fyra utan något ljud eller så har väckt honom.

Så jag la över honom i vår säng. Jag låg ytterst. Klockan sex ringde Peters klocka. Jag ruskar om Peter lite så han vaknar. Sen sätter jag mig upp och skriker: "Vart är Charlie?!" och kollade på golvet efter en skrikande unge. Kollar ned i sängen igen. Han hade lagt sig med huvudet vid min mage och benen mot Peters mage. Peter skakade mest huvudet åt mig :P Men några sekunder där var jag livrädd. I onödan ;P

charlie har tyvärr inte fattat att man tar sig ned från soffan på samma sätt som man tar sig ned från sängen ;P men men, det kommer :P

Packat har jag gjort. Så långt tidningspappret räckte ;-)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0